Idag har det varit många känslor i vår familj! Jag och M har väl båda varit lite funderiga, många tankar på framtid, sjukdom och känslor. Det har inte varit direkt negativ stämning, men ni vet hur man kan gå och klura och grubbla ibland. Då var det skönt att komma iväg och fika tillsammans med några andra mammor! Jag och Lyckeli åkte till Fröken Olsson och Lyckeli fick träffa ett gäng glada barn och jag prata glada saker med vänner. Trots att jag och Marcus har haft en del i tankarna har vår unge varit världens gladaste! Tur det - hon räddar oss många gånger och man kan inte annat än vara glad själv då hon strålar som en liten sol intill en. :-)

En ny favorit här hemma är faktiskt min egen gamla apa som jag hade då jag var liten. Han är stor, vit, hårig och, enligt Lyckeli, en lattjo pryl. Hon tar tag i pälsen på honom, ler ett finurligt leende (det ser ut som om hon ska morra åt honom) och skakar runt honom som en trasa. Sedan skrattar hon lyckligt. :-) Älskade unge, vilken tur att du finns!

Annars har det varit en helt vanlig dag. Lite regn, lite mathandling, lite tvätt och lite disk. Såna dagar jag faktiskt gillar. Och så förgylldes den ju med fikan.

Marcus jobbar sitt första pass sedan oktober nu, sedan han blev sjukskriven och allt det här hände. Han trodde det skulle vara jobbigt, han ställde in sig på att det skulle bli besvärligt att lyfta arbetsgivaren (han är personlig assistent åt en man i rullstol), att vara ifrån mig och Lyckeli, att komma in i jobbet och gemenskapen igen. Det var det inte. Jo - han säger att han sakar mig och Lyckeli mycket, men allt det andra går bra. Han skrev igår (sms) att det kändes som att han inte hade varit borta alls, och det var ju positivt, och att det nog lönar sig att gå och bära på en tiokilos bebisboll dagarna i ända, för han känner sig nästan starkare än innan sjukskrivningen. :-) Idag fick han iaf ledigt för att gå och röntgas på Sahlgrenska. Det är ju den där fläcken i lungan som de ska kolla upp närmare, för de vet inte vad det är för något.

Jag satt med Lyckeli i väntrummet utanför, för både jag och Marcus ville att vi skulle vara där allihop, och jag kikade runt på folket som satt där och väntade på röntgen. Det var ingen som såg ut att vara yngre än 50. Det var ju iofs en tröst att se, för barn och unga människor SKA inte drabbas av cancer. Det är hemskt när äldre drabbas av det med (och nu menar jag inte att de som är 51 är "äldre") men ni förstår mig nog... Det känns lite både och. Orättvist att Marcus skulle få cancer, men samtidigt har jag levt med det så länge nu att jag inte reflekterar så mycket över det i vardagen. Det är en del av allt, på något sätt. På något mystiskt sätt vänjer man sig vid det mesta. Det är ju nödvändigt att hitta något sätt att överleva på, om man nu befinner sig i en krissituation. Även barn i krigsdrabbade områden skrattar och leker. Jag och Marcus har talat mycket om att vi inte vill låta cancern dra ner oss, få livet att stå och vänta. Det känns viktigt att vara glad och göra det man vill, inte skjuta allt framför sig.

Vart ville jag komma... Jo - nu är röntgen gjord iaf och vi får vänta på svar, vilket kan dröja upp till två veckor. Men jag hoppas det kommer snabbare än så. Nu väntar en middagshungrig bebis.

Efter 30årskalaset i lördags sov vi över två nätter hos Johanna och Philip. Kändes rätt lägligt då det är ändå tar sin lilla tid att åka dit och vi gärna ville umgås lite då vi fick chansen. Jag och Marcus mjukstartade dagen lite med att ta med Lyckeli på en promenad under förmiddagen. Vi strosade runt i en timma och hälsade bland annat på alla söta hästar som stod och hängde alldeles nästgårds. Riktigt coola hårdrockshästar med headbangar-frillor, ska ni veta! Under tiden vi var ute ramlade Johannas släktingar iväg, en efter en, så kvar var bara vi. Det blev mycket prat, en fin promenad ner till sjön, klapp på katterna i gräset och lek inomhus. Jag kan här tillägga att helgens pipgris nummer ett var en viss liten dotter, som pep under heeela promenaden till sjön. Det var lugn en liten stund då hon fick trampa på själv nedför berget vid sjön, och sedan lugnade hon sig lite till då hon fick en banan att smaska på, men rikigt nöjd var hon inte förrän hon kom hem till katterna igen. ;-) Vi andra njöt dock mycket av promenaden och utsikten. När de små trollen lagt sig för natten fortsatte vi med Guitar hero och Buzz. Tusen tack för en fin helg, Johanna och Philip! Och tack till Tedden med, förstås. :-)

Idag for vi hem lagom till Lyckelis förmiddagssömn, klockan tio. Jag ska inte berätta hur jäkla illa jag lyckades köra, då jag snudd på hamnade i Skåne istället för i Bohuslän, men HEM kom vi ju till slut. Det var nog bara en halvtimme som gick åt till mitt irrande och svärande över att ha hamnat på nån nedrans 117-väg mot Halmstad istället för en skön motorväg. Jaja, som Marcus sa; nu har vi ju fått se de trakterna med. :-)

Här; en mängd kort från gårdagen: :-)

I lördags packade jag och Marcus en hyrbil full med grejer, blöjor, vagn och bebis och styrde sedan kosan mot Växjötrakterna. Johanna fyllde 30 år och detta skulle ju klart firas. :-) Vi kom fram vid lunchtid och genast fick vi smaskig smörgåstårta. Det var mycket folk där som ville gratta, både vänner och släkt, men det fanns gott om plats i den stora trädgården. Och gud, vilket ställe... attans va fint de bor! Kolla nedan, på ett kort syns hela huset, och ni ska veta att trädgården är MYCKET större än det som syns på kortet.

Lyckeli skrattade högt då hon fick bada i babypoolen (det fanns även en för lite större barn och en för vuxna) tillsammans med söta Indra och busiga Mira. Hon plaskade, skvätte, käkade plast-nyckelpigor och mådde så bra man kan. Sedan var hon hejarklack till kubbspelet innan vi drog oss in till soffan för att äta middag där lite senare på kvällen. Hon festade loss på en öl (läs: drägglade på burken) innan Marcus tog hand om innehållet i den och sedan busade hon med Ted innan hon slocknade som en liten gris. Då alla två barn sov (det var bara Ted och Lyckeli kvar av barnen, då de andra hade åkt hem) förlyttade jag, Marcus, Johanna och Philip oss ut till deras bubbelpool i trädgården. En timmas bubbel under stjärnorna var en perfekt avslutning på ett jättetrevligt kalas innan sängen lockade. :-)