Direktlänk till inlägg 5 juni 2009
Här hemma fortsätter snoret att ha oss i sitt våld. Det täpper till näsor och halsar, och gör nätterna upphackade och lite ledsamma. Men vi gör det bästa av det; leker och busar inomhus och torkar små näsor med mjuka näsdukar.
Lyckeli gillar att resa sig mot allt just nu. Helst mina ben, kinkandes, får då kommer man ofta upp i mammas famn. Fast roligast är det att klättra på pappa då han ligger på golvet. Det ska klängas och dras i kläder och helst ska man upp i ansiktet på honom. :-) Söta Lyckeliten, så fin du är mitt i allt det här snoriga.
Lyckeli reser sig mot matstolen, men balansen är inte helt hundra än. Mamma är beredd att ta emot om det händer något.
Lyckeli klättrar på en trött pappa.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 |
||||||||
|