Igår startade fortsättningskursen på babysimmet. Vi har sett fram emot det länge, för Lyckeli ÄLSKAR ju att bada! Hon skiner upp och ler och har nu fattat att det skvätter då hon plaskar med sina små labbar. Underbara pruttbanan till bebis! Hon looog då vi gick i bassängen och hängde glatt med i hälsningslåten, dykningarna, bus i vattnet, hoppa i vattnet, gunga i vattnet och stå på mammas händer i vattnet. Det enda som inte passade fröken var att ligga och flyta på rygg, vilket var dagens uppgift. Det gick väl an i några minuter, då hon istället för att följa mammas och pappas fåniga, glada uppmaningar om att sparka och ha sig, istället tog det lugnt, glodde i taket, aaaa:ade och höll i fötterna. Hon kom dock på att då man håller i fötterna har man inte riktigt så  bra balans, så hon välte åt sidan hela tiden. Nä, då var det inte kul längre, och fröken fick rulla runt till magläge, vilket gjorde tillvaron lattjo igen.

Efter simmet sa vi hejdå till Annika och Elly, som ju simmar i samma grupp som vi, och sedan styrde vi kosan till Marcus föräldrar där vi alla tre fick lite middag i oss. På vägen hem sov lilla Lyckan gott, kan jag lova. :-)

Marcus mamma undrade vad som har hänt i pannan på honom. Han har ett rött märke där. Han skojade och sa att jag har slagit honom med en brödkavel, men sanningen är faktiskt den att han gick rakt in i soffan... Ja, jag vet! Det är nog bara min man i HELA världen som kan lyckas med något sådant! Han lekte med Lyckeli på golvet, stod på knäna, tog ett "steg" framåt och gick rakt in i soffan. :-D Jag kunde inte låta bli att skratta, och nu fnissar jag lite för mig själv då och då när jag ser märket som vittnar om hans smidighet.

Här är ett kort på en glad skit som ligger och myser på pappas mage efter hemkomsten från simmet och farföräldrarna.

Hon är så vacker där hon ligger, min älskade bebis. Jag blir så lycklig bara av att se henne!