Japp, idag var jag och Marcus iväg på jazzklubb. Nu tycker vi väl båda att experimentell jazz mest låter som trumpetonani, men ska det vara så ska det vara. Nefertiti heter klubben vi gick till, och det var ändå rätt trevligt att klä upp sig lite. Jag mindes faktiskt hur man sminkar sig med, vilket jag har tvivlat på att jag skulle göra... Iväg bar det och Lilla Lyckan blev kvar hemma med farfar.

Det var lite skojsan att kika på vilka gästerna var på klubben. Mest var det ju vanliga, svettiga, dödliga människor, i likhet med mig och Marcus. Men jag såg ändå både Lasse Brandeby och Sven Wolter på var sin stol.

Det räckte med två sms hem under kvällen för att lugna mammahjärtat, men det bästa med kvällen var nog ändå att få sätta sig i bilen och åka hem igen. Svårt att förklara den där starka, muppiga längtan man heeeela tiden känner efter sitt barn. Ni som har egna barn förstår nog vilken jag talar om... :-) Hemma sov dottern lugnt i vaggan och hennes farfar rapporterade med ett leende om kvällen. De hade läst böcker, kikat på en handduk en stund, ätit gröt och blåst trumpet. (Ja, det är Lyckeli som har den lilla (o)vanan att då hon ätit klart trumpeta i nappflaskan.) Bra hade de haft det iaf - vilket jag inte betvivlat att de skulle ha. Lyckeli är bra förtjust i sin farfar. Tack, snälla Stig, för hjälpen ikväll!

Och tack alla ni som har lämnat så snälla kommentarer om min nya frisyr! De värmde, varenda en. :-)  

Ja, så var det slitna och skabbiga håret borta, äntligen. :-) Det blev ett besök hos Götefrizzorna i Göteborg. Jag kan verkligen rekommendera det stället, jag har ALDRIG gått därifrån något annat än jättenöjd.

Så; håll till godo. Före- och efterbilder. Kommentera gärna hur fin jag har blivit! ;-)

ps. En ny baddräkt blev det med, så att jag slipper ha gravidbaddräkten på babysimmet framöver. ds