Lyckeli har haft sina polare Tilde och Elly här idag. Med sig hade de sina föräldrar (tre av fyra kunde komma iaf) och vi såg roat på hur barnen tog sig igenom alla faser av leken. Först den obligatoriska blygheten, som var mest framträdande hos Tilde och Lyckeli. Det ska klängas fast i byxben och helst varas i famnen ett slag, medan de under lugg blänger på varandra.   Sköna Elly hoppade dock över denna fas och struttade direkt omkring för att kolla läget. Sedan följde den för Lyckeli lite oroliga fasen, då de andra barnen börjar peta på leksakerna och gå runt lite med dem. Ojoj, inte lätt för Lyckeliten att se detta, då hon helst vill ha alla sina saker för sig själv. Hon behöver dock träna på att låna ut och det gick efter hand allt bättre. Så kommer den härliga fasen; då de leker tillsammans, då blygheten har släppt och de ena sekunden leker sida vid sida och nästa sekund halvt gnabbas om just DEN leksak som föll dem alla i smaken just då. Åter har vi Tilde och Lyckeli som är mer lika varandra, som ska ha, som inte ger sig, medan sköna Elly lugnt kommer fram till att det inte är värt bråket utan tar en annan grej att pilla med.   

Det var roliga timmar vi hade! Tusen tack för besöket säger både jag, Marcus och Lyckeli, och hoppas vi snart kan göra om det.

Lite pyssel med pussel.

Sandra, Tildes mamma, var poppis och fick kramar till höger och vänster av alla fina barn.

Söta Elly!

Hand i hand mot nya äventyr. I bakgrunden skymtar Sandras fina mage som innehåller en mycket snart färdigbakad bebis.

I Annikas mage bor de en bebis som inte är lika färdigbakad än men drygt halvvägs är hon i graviditeten.

Tänk om vi får tre tjejer till!! Haha! Sicket gäng!   

 

Caroline

8 mars 2010 09:45

Kul att vara så många som väntar till samma tid! Jag känner inte någon i närheten som ska ha barn nära eller ens under samma år som jag.

http://bakelse.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...