...kommer upp i tö. Och det är ju uppenbart att det mest handlar om hundbajs. FY fasen va bajboffar det ligger överallt, speciellt längst med gångbanorna här. Undrar om folk tror att bajset komposteras då det ligger djupfryst i snön? Förhoppningsvis gör det det snabbt nu iaf - då våren är här.

Vi har njutit av det fina vädret genom att vara ute i två omgångar. Lite hopp från diverse brunns- och rabattkanter, lite klättring på en stor sten, spring på rampen till trädgårdskomposten, grävning i sandlådan och försök till skitig-is-ätning hann vi med under dagen.

Tobbe tog med Veronica på överraskningsresa den här helgen, och efter uppdateringar på facebook och i mobilen vet jag ju att de befinner sig i en lyxsvit på ett hotell i Halmstad, med bubbelbad och champagne på rummet och trerättersmiddag nu under kvällen. Det är de värda efter all slit med flytten och diverse förkylningar, halsfluss och öroninfektioner.   

Kort från utestunden idag:

Jag och Lyckeli klänger på klätterställningen på gården.

Glad fis ute och går.

Upp på stenen bara SKA MAN, tydligen! Ingen hjälp får mamma eller pappa ge, men Marcus lyckades smyga dit en hjälpande hand mot lilla rumpen då den skulle upp och sedan kan man i alla fall hålla ett tag i baksidan av jackan och hoppas att envisa ungen inte märker det.   

Okej, jag bjuder på en bild på mig själv med, trots att jag ser ovanligt sleten ut här. Men så blir det då man inte orkar duscha eller kleta på ens lite kajal runt ögonen.    Jag antar att ni mest glor på magen ändå.   Snart 30 fulla veckor har jag gått nu och tack och lov får jag iaf över vårjackan över armarna. Jag kan iofs inte ta armarna framåt, men vinterjackan svettas jag ju ihjäl i så det får bli denna nu ett tag, trots att den är några nummer för små för mig nu i mitt höggravida tillstånd.

 

IKvack

21 mars 2010 07:32

Jättemysiga bilder. Och ja alla kollar bara på magen:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...