Jag skulle inte definiera mig som hönsmamma. Jag låter ungarna springa rätt fritt, jag gastar inte "försiktig" i tid och otid (okej, då den stora springer i nedförbackar i asfalt, då gastar jag det mycket högt) och jag oroar mig inte i onödan, känns det som. Men då barnen är borta, DÅ vill jag ha koll. Då vill jag gärna ha mms, sms eller små samtal där jag får reda på hur det går. Jag har fina personer i min närhet, som då de hjälper mig med barnen verkligen också rapporterar till mig och Marcus hur det går. De stillar mitt hönsmammeri när det väl sätter in. Som i lödags, då mina barn var hos min syster Teres (Marcus jobbade hela kvällen) och hennes familj. De såg till att jag kunde slappna av i tryggheten av att veta att mina barn åt bra, sov bra och lekte bra. Happy mommy.

Så i söndags så jag hade njutit av en lång och lugn förmiddag och sedan kört hem Kattis, så åkte jag de där 12 milen eller vad det nu är, för att hämta hem mina små skatter. För att slå två flugor i en smäll firade vi samma dag Teo, som nyss fyllt fyra år.

  Benjamin gillar Herman the dog!

    Lyckeli fick hjälpa Teodor att öppna paket.

  Mammas nya hobby är att göra ringar av knappar. Jag fick välja ut några att ta med hem, och det var inte helt lätt för alla var unika.

    Lyckeli ville också prova ringar.

  Teres, min syrra, är en hejare på att fixa och dona i trädgårdet. Senaste tillskottet på altanen är dessa hyllor och själva väggen  bakom, vilket jag tyckte var SÅ snyggt! *vill också ha*

  Redo för god middag!

  Barnen duschade i gräsmattevattnaren, eller va man kallar det.

  När man duschat klart får man mys och kram av mamma!

  Teodor och Lyckeli leker så himla bra! Här skulle de sova i behållaren för dynor som stod på altanen.

  Puss! Åh, va gott det är att få såna däringa pussar av sina barn!

  Lycklig uppochnerBenji.

  Grimage-tajm!

    Fyllar man fyra år får man fina tårta! Det är fina fisken att ha en mamma som är konditor, tycker Teodor. Vi andra är nästan löjligt bortskämda över att allatid få så goda bakverk och gott bröd då det är kalas i Väne Ryr!

  Min mamma!

  Tuffa fyraåringen!

  Just det, jag fick med mig dessa två... eh... dessa två... hm... figurer (?!?!) hem. De har varit underbara idag, ska ni veta! Lekt med barnen, hjälpt mig och underhållit här hemma. SKATTER är vad de är, alla mina syskonbarn!

Tusen tack för helgen, kära syster med familj (Lars, Oscar, Gabriella, Elias och Teodor) och för att ni tog så bra hand om Lyckeli och Benjamin!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...