Jag skulle inte definiera mig som hönsmamma. Jag låter ungarna springa rätt fritt, jag gastar inte "försiktig" i tid och otid (okej, då den stora springer i nedförbackar i asfalt, då gastar jag det mycket högt) och jag oroar mig inte i onödan, känns det som. Men då barnen är borta, DÅ vill jag ha koll. Då vill jag gärna ha mms, sms eller små samtal där jag får reda på hur det går. Jag har fina personer i min närhet, som då de hjälper mig med barnen verkligen också rapporterar till mig och Marcus hur det går. De stillar mitt hönsmammeri när det väl sätter in. Som i lödags, då mina barn var hos min syster Teres (Marcus jobbade hela kvällen) och hennes familj. De såg till att jag kunde slappna av i tryggheten av att veta att mina barn åt bra, sov bra och lekte bra. Happy mommy.

Så i söndags så jag hade njutit av en lång och lugn förmiddag och sedan kört hem Kattis, så åkte jag de där 12 milen eller vad det nu är, för att hämta hem mina små skatter. För att slå två flugor i en smäll firade vi samma dag Teo, som nyss fyllt fyra år.

  Benjamin gillar Herman the dog!

    Lyckeli fick hjälpa Teodor att öppna paket.

  Mammas nya hobby är att göra ringar av knappar. Jag fick välja ut några att ta med hem, och det var inte helt lätt för alla var unika.

    Lyckeli ville också prova ringar.

  Teres, min syrra, är en hejare på att fixa och dona i trädgårdet. Senaste tillskottet på altanen är dessa hyllor och själva väggen  bakom, vilket jag tyckte var SÅ snyggt! *vill också ha*

  Redo för god middag!

  Barnen duschade i gräsmattevattnaren, eller va man kallar det.

  När man duschat klart får man mys och kram av mamma!

  Teodor och Lyckeli leker så himla bra! Här skulle de sova i behållaren för dynor som stod på altanen.

  Puss! Åh, va gott det är att få såna däringa pussar av sina barn!

  Lycklig uppochnerBenji.

  Grimage-tajm!

    Fyllar man fyra år får man fina tårta! Det är fina fisken att ha en mamma som är konditor, tycker Teodor. Vi andra är nästan löjligt bortskämda över att allatid få så goda bakverk och gott bröd då det är kalas i Väne Ryr!

  Min mamma!

  Tuffa fyraåringen!

  Just det, jag fick med mig dessa två... eh... dessa två... hm... figurer (?!?!) hem. De har varit underbara idag, ska ni veta! Lekt med barnen, hjälpt mig och underhållit här hemma. SKATTER är vad de är, alla mina syskonbarn!

Tusen tack för helgen, kära syster med familj (Lars, Oscar, Gabriella, Elias och Teodor) och för att ni tog så bra hand om Lyckeli och Benjamin!

Min vän Kattis gifte sig i smyg för tre år sedan. Det var inte hennes drömbröllop, men det var det som passade dem då och som de hade ekonomi för vid den tiden. Egentligen hade hon velat ha en liten fest med vänner och familj, och hon uttryckte vid något tillfälle att hon saknar att hon inte fick en möhippa. "Aha", tänkte jag, och lade det på minnet. Nu, 3 år senare, så fyller Kattis 30 år. Faktiskt just idag! Så i lördags ordnade jag och några vänner en överraskningsdag till Kattis. Den påminde  nog lite om en möhippa, vilket ju var meningen också.

  Så här snygga var jag, Linnéa och Veronica då vi klampade runt hennes hus där hon satt i godan ro, redo att läsa en bok och dricka en liten öl. Jag hade sagt till henne att jag skulle komma under eftermiddagen och ta med middag, så hon hade ordnat med barnvakt för dottern och var redo att bara hänga med mig under kvällen. Men så blev det ju inte...   Nej, vi klampade runt på altanen och hon stod helt förskräckt i ett fönster och visste inte vad hon skulle tro, berättade hon efteråt. Efter att ha smugit runt och tittat in och betett oss som idioter så gav vi oss till känna, och en mycket lättad Kattis släppte in oss. 

  Efter lite bubbel så tog vi oss an att fixa henne "fin". Kattis är en typisk jeans-och-Tshirt-tjej som inte är bekväm då hon sminkar och klär upp sig, så vi körde lite "Miss World-stuk".

  Fransarna med.   Så här "tjusig" blev hon, och då tar ju kameran bort en del av allt glitter hon hade i ansiktet.      Jag och my girlie, Veronica, som var chaufför under dagen.   Först fick Kattis uppdrag att samla autografer, av typen "en som har svarta kalsonger" och "en som heter Anna", vilket hon klarade galant. Sedan var det dags för vätskekontroll på Park Lane.   Den här stackars snubben träffade vi på. Han var ute på svensexa och Kattis fick skriva ett tips inför äktenskapen i en liten bok han bar med sig. Undrar var han hade den? Inte i nån ficka iaf.      Efter ett tag till i stan, där Kattis bland annat fick en halvtimma på sig att shoppa loss på HM, så åkte vi hem till mig för att äta thaimat och snacka massa.   Vi spelade spel.   Och så här trött var Kattis framåt midnatt.   Hon var mycket nöjd med dagen och det var vi andra med.