Idag var det fest för Lyckelis farfar. Han gick i pension för en vecka sedan och vi samlades för att fira det. Det var roligt att träffas, allihop, som alltid. Lyckelis hittills enda kusin på den sidan släkten, Amanda, är hur charmig som helst och nu bara det sprutar "ord"  och ljud ur henne. Vissa ord är väldigt lätta att förstå, andra mindre lätta... ;-) Hon drog iväg med Marcus till till andra våningen. De var borta en bra stund, och när jag kom upp för att kika efter vad de gjorde så fick jag mig en lång utläggning: de hade minsann "druckit kaffe" (med dockservis, då), hjälpt trollen dricka kaffe, spelar xylofon, spelat xylofon med en giraff (alltså hållit i den och spelat med nosen), packat upp och ner xylofonen i kartongen fjorton gånger och tittat i påsar som stod där (svågern och hans tjej håller på att rensa ut hemma och har ställt dit några kassar). De hade kul, med andra ord! Marcus klagade lite över att han hade fått tre hela skålar socker i sitt kaffe, men jag sa att det bara bevisar att Amanda känner honom rätt... Jag vet INGEN som har mer socker i sitt kaffe än min Marcus. Han hävdar att det är för att han tycker det smakar rätt apigt och därför behöver söta det, men jag vet vilket gottegris han är så jag misstänker att han gillar när det knastrar av socker mellan tänderna. Jag brukar fråga om han inte ska ha lite kaffe till sitt socker när han öser sked efter sked i muggen. ;-)

Vi åt pajer och gav lite presenter. Nu har Stig ju tid att läsa så vi såg till att han har böcker till det, och sedan så gav vi alla bort en kväll med bowling. Lite motion får han ju klämma in nu när han inte längre går till bilen varje morgon. ;-)

På första kortet syns Stig, Amanda och Marcus bror Cristian. På det andra kortet myser Lyckeli i Marcus bror Davids knä.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...