Idag var det dags för den årliga tjejmiddagen med chicksen från gymnasiet. Varje höst försöker jag samla hela skocken för ett restaurangbesök, men i år var faktiskt första gången ALLA TIO kunde komma! Oj, va kul det var! Vi snackade och kacklade non stop och maten var god, som alltid där. (Pasta ect på Kapellplatsen i Göteborg.) Under första timmen satt det tre killar (Eller säger man män... när blir killar män? De var väl runt 25, kan jag tänka mig. Är man man eller kille då? ) intryckta i hörnet innanför oss, men de försvann rätt snart efter att de hade käkat upp. Undrar varför? ;-) Kattis hävdar att det berodde på vårt snack om kejsarsnitt, men jag vet inte, jag... I och för sig var det väl svårt att undvika att höra vad vi sa. Men va sjutton, dukar man ett LÅNGBORD för tio tjejer så får man räkna med att det blir en del höga röster.

Det blev mycket bebissnack, då vi sammanlagt har sju ungar utanför och en i magen. A-L, Frida och Jenny, som inte har barn själva, hängde dock med hur bra som helst i våra diskussioner om kräk, babysim, flaskmatning och konsekvenserna av att käka Ipren som gravid. Ett tag såg Frida ut att somna, och Kattis undrade försiktigt om det var trist att det var så mycket barnprat. Men nej då, det visade sig att ena halvan av gänget snackade amning och den andra helikoptrar, så hon bara blundade lite för att kunna hänga med i vad som sades på båda sidorna av bordet. ;-) Söta Frida...

Huvudpunkten var ändå kvällens sötnos; Amanda. Hon satt glatt med och mumsade gröt medan vi andra åt pasta, och sedan hoppade hon runt lite bland famnarna och charmade oss alla. Hon hittade några skedar och servetter att slänga på golvet, och genom att varva det med att dräggla på sin bitleksak och slita lite i alla halsband hon kom åt så hon var fullt sysselsatt. Hårt jobb blir man trött av, så hon somnade antagligen gott i bilen på vägen hem sedan. :-)

Jag bjuder på några kort från middagen. Fråga INTE vad jag gör på det där jag är med... Jag trooor att jag kikar efter servitören som gick uppför trappan. Då jag sa det till Marcus när han undrade vad jag tittade på så muttrade han något om att han (servitören) nog hade snygg röv. Men det var faktiskt en tjej, fick jag då säga. Inte för att tjejer inte kan ha snygga rövar, men ni fattar vad jag menar. Jag är ändå ingen rövmänniska, så jag hade inte lagt märke till om det hade varit en manlig servitör med snygg häck heller. :-) Jag glodde nog på skorna eller något annat vettigt. :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...