Jaha. Då ligger man här i soffan och är darrig och svag i hela kroppen. Men just nu är jag bara tacksam över att jag har lyckats dricka ett halvt glas vatten. Ni vet när man är sådär kräkig att man inte ens kan få i sig lite, liiiiite, liiiiiiiiite vatten utan att man måste kräkas tre minuter senare. Och det finns egentligen ingenting att kräkas ut, så det kommer bara galla. Men magen krampar och man hulkar hur länge som helst, utan att ha någon kontroll över det. SÅ har det varit för mig hela natten. FY FASEN va äckligt det är!

Nu mår jag som sagt lite bättre men jag är jätteorolig över att jag kanske har smittat Lyckeli! Hon verkar fortfarande må bra, äter som hon brukar och sover just nu, och jag är väldigt noga med att inte ta i henne eller hennes leksaker. Jag har skickat svärfar att köpa handsprit på apoteket och Marcus får sköta allt markarbete  här hemma. Men ändå! Lilla, älskade Lyckeliten får inte må så här illa. :-(

Mitt andra orosmoln är att jag kan ha smittat ner alla mammor och barn på fikan igår. Jag har tänkt efter vilka jag höll och var nära, och egentligen är det väl "bara" Elly som jag höll av alla de andra barnen. Men å andra sidan är det hon som skulle drabbas hårdast av magsjuka, antar jag. Lilla, lilla Elly som redan är liten och kämpar med att gå upp i vikt. Tappar hon några gram bara så är det mycket för henne. Nä, jag håller alla tummar för att de andra klarade sig!

Nu - vila.

 

Maja

24 januari 2009 19:11

usch att du blev sjuk så där..vi kände ingenting, eller så berodde det på lyckoruset att det fanns en lokal, för oss, hos er..Tjohooooooooo!!!!!!!!!!

http://rundvandring.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...