Lyckeli vill dricka vatten. Ofta. Inte för att hon är törstig utan för att det är så HIMLA skoj att dricka själv ur flaskan. Eller... försöka dricka får man nog säga. För inte får hon i sig något. ;-) Men hon är bra rar då hon försöker!

Idag har vi bara tagit det lugnt. Jag känner mig återställd efter magsjukan men den känslan kom helt först under eftermiddagen. Under förmiddagen var jag fortfarande rätt medtagen.

Jag pratade med en vän ikväll och vi kom in på Marcus strålning lite. Hur länge den kommer att pågå och när den börjar. Det är ju snart han ska strålas för första gången. Det är jättesvårt att fatta fortfarande. Med jul och nyår emellan operationen och nu så känns det så avlägset. Cancer. Jag får nästan påminna mig själv om att det är MARCUS det gäller, och inte någon annan. Det känns betydligt bättre nu än för några veckor sedan, men jag undrar hur det kommer att kännas då strålningen startar. Kommer jag att känna lättnad över att slutbehandlingen är igång? Eller kommer jag att bli rädd och ledsen på grund av att det åter känns så nära och verkligt? Jag vet inte, men det ger sig. Den 29/1 ska han till Jubileumskliniken för första gången.

Imorgon ryker mitt hår, kära vänner. Japp! Nästan allt, har jag tänkt mig. Jag vill ha kvar längderna framtill men bak ska det bli kort, kort, om det nu blir som jag vill. Det ska faktiskt bli skönt att bli av med allt det slitna, men samtidigt är det ju lite av separationsångest. :-) Jaja, hur jag VILL ha det har jag klart för mig. Resultatet kanske blir något helt annat. Jag återkommer om det imorgon.  

 

Annika

26 januari 2009 10:08

Ja ibland glömmer man bort sådan man inte vill veta av.tänker på er.Det ska bli såå kul att se ditt korta hår.Hoppas vi kommer på torsdag bara,han är ju inte direkt på topp skruttan.Men får säker se bild ändå ;-) kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...