Lyckliga bebin har haft sin, av kusinen lånade, hoppgunga bra länge nu. Men inte fattar hon hur man hoppar för det. :-) Nu tränar vi inte sådär jätteofta, men då vi sätter henne i gungan tycker hon om att se hur pappa fånar sig framför henne. Han försöker att föregå med gott exempel, nämligen, och hoppar som en tok samtidigt som han kommer med glada tillrop till sin dotter. Underbara Marcus kämpar sig svettig i försöken att få Lyckeli att fatta att hon måste BÖJA på benen för att få till studset. Lyckeli svarar genom att le stort och spänna de där knubbiga benen ännu mer i rena lyckospasmer. Sötnosen. :-)

 

Maja

25 januari 2009 23:27

Julia vet inte heller hur man böjer benen, hon är ju så stark i dom och bara stenspänner, märker det i gåstolen, framåt kommer hon, och kan vända, och kan backa, fast hon förstår nog inte hur hon gör, hon bara svingar dom spikraka benen och så händer det :-) Härliga unge! kram

http://rundvandring.blogspot.com

 

Angeluzia

25 januari 2009 23:36

Låter som Marcus, att spjärna med benen =)

http://www.angela82.blogspot.com

 

Socka

26 januari 2009 20:13

MEN FÖRBANNAT! Hur kan man vara så söt! :-) Hoho, hon är så bedårande att jag får tårar i ögonen! Och som hon gör med nappen gör M också :-D! Vi har ännu inte prövat hoppgunga

http://www.socka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...