Då lilla Lyckan älskar frukt men gärna gnager av stora bitar med sin tandlösa gom, önskade hon sig en present av sin farmor och farfar. Och dagen efter fick hon sin lilla nät-påse med handtag. Man lägger ner en bit frukt i nätet och sedan kan hon hålla den som en klubba (fast Lyckeliten håller direkt i nätet) och smaska i sig fruksaften genom nätet. Och mamma och pappa slipper sitta som hökar för att se till att bebin inte sätter i halsen. :-)

 

moe

12 februari 2009 07:23

Jamen just det ja!!! En sån där "fruktpåse" har ju vi med, som Tilia fick när hon döptes. Kanske är dags att plocka fram den nu. Hade HELT glömt bort den!

Ja Tilia är ingen stor flicka inte :) Hon känns så himla liten och nätt.

http://moe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...