Idag har det varit en bra dag. Lyckelis farfar (gud va snäll han är, han har kört måååånga turer fram och tillbaka till Östra med oss nu) kom och hämtade oss vid nio, och en halvtimma senare fick vi äntligen träffa söta, lilla Tristan. Guuuud va de är små då de är helt nyfödda! Långt, mörkt hår och världens coolaste näsa har han, och Veronica har faktiskt rätt i att han ser ut som en liten rumpnisse. ;-) Världens sötaste rumpnisse, faktiskt! Den där halvtimman gick fort, jag hade kunnat sitta och mysa med honom mycket längre. Marcus fick på nåder (av mig) hålla honom några minuter men sedan fick jag ta tillbaka honom för att snosa och klämma lite till.

Det fick oss alla på gott humör inför träffen med läkarna på Drottning Silvias. Jag har varit rätt nervös inför det här, det har känts lite som en domedag, då de ska se hur allt har läkt. Det har ju snart gått två veckor sedan olyckan och det är nu man kan hur det kan tänkas bli. Först fick Lyckeli, som vanligt inför en omläggning, lugnande medicin. Inom en kvart låg hon och fyllesnackade: "Ahhhhh DADA daaaaaa, höhö, daDAAAAA....." På kortet här nedan ser ni fyllekajan. Hela magen har läkt jättefint, liksom området under hakan. Hon är bandagefri där nu. Det är fortfarande två små områden på bröstkorgen, lite nedanför vardera nyckelben, som behöver ny hud, men det hade blivit mindre områden sedan i måndags bara. Kanterna hade läkt fint och kvar är ett område på ena sidan som är ca 1 X 4 cm, och på andra sidan är det ännu mindre, mer runt. Vi ska in på måndag och då ska de söva Lyckeli, ta hud från sidan av huvudet och sätta över de här två områdena.

Stället de tar hud från kommer att läka på en vecka ungefär. Under den tiden får hon ha bandage och en speciell mössa på sig, för att hålla bandaget på plats. Områdena som får ny hud behöver lite längre tid på sig att läka, men de har talat om att hon ska få ta av bandagen och bada efter ca två veckor. Det känns bra!

Efter att läkarna hade tittat och utvärderat fick Lyckeliten bada, vilket var sååå roligt! Det har hon inte kunnat göra på två veckor nu ju. Jag tror faktiskt hon har saknat det, för hon skvätte och plaskade som en liten groda. Sedan torkning och nattning för lilla stumpan, det blev sen frukostsovning idag. Hon tar nog igen det nu, då hon sover middag.

Så sammanfattningsvis säger läkarna att det har läkt fint, hon verkar inte få några ärr förutom där de sätter ny hud (man kan dock inte veta förrän om några år) och de är nöjda med resultatet. Det är som att en sten har lättat från bröstet idag. Det kommer att bli bra, det här...

Jo - det var ju det med nya ord med... Lyckans senaste idé är att rulla runt i gåstolen här hemma och skrika "DÖDA, DÖDA!" Allra bäst är det då hon tar i ända från magen, så det liksom gurglas fram med basstämma. Jag och Marcus tycker det är lika sanslöst roligt varje gång. :-)

 

Linnéa B

3 april 2009 16:53

Åh, vad skönt att allt verkar ordna sig så bra!
Haha, jaa, den där lugnande medicinen är inte fel. josef var ju lite äldre än lyckeli när han fick sån och han påminde verkligen om en full tonåring.
"Jag äääälskar dig mamma!" Och så till sköterskan i korridoren: "Jag ääääälskar dig!"

http://brohede.blogg.se

 

Kvack

3 april 2009 18:03

Vad härligt att hon får bada igen:-)

 

catta

5 april 2009 09:28

hej tjejen du har en award hos mig att hämta! pöös catta

http://www.hotmom.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...