Nu är det tungt igen. Inte hela tiden men det kommer över mig, trots att jag faktiskt inte ännu har kunnat ta det till mig riktigt. Marcus lillebror opererade bort en tumör i fredags. Han fick reda på att det var en tumör bara dagen innan, och det var också då vi fick reda på att han hade en knöl över huvud taget. Själva operationen gick bra men nu är det bara att vänta, vänta och vänta på beskedet om det är en godartad eller - vilket inte får hända - en elakartad. Det går inte, det finns inte plats för en sådan här kamp igen i familjen. Ändå tar vi striden om vi måste, självklart, och det finns ingen annan utväg än att vi vinner den i så fall.

Jag vet inte om Marcus cancer och behandlingen för den gör att jag inte har plats i hjärtat att ta till mig det här, eller om det vi har gått igenom gör att jag kan ta det med något slags lugn. Något av det är det, för det känns... lugnt just. Inte lugnt på ett uppgivet sätt utan lugnt på ett tryggt sätt. Det är en känsla jag har - att det kommer att sluta väl. ELLER så har jag inte förstått. Jag vet inte... snart kanske jag får ordning på tankarna.

 

Kvack

14 juli 2009 09:40

Hoppas att det blir bra. Jobbigt för er med ännu mer canser, när ska det ta slut. Stora kramar.

 

Maja

17 juli 2009 00:06

Ska ni aldrig aldrig få andas och bara "vara". Bara vara ni, bara få en lugn skön sommar. Utan cancerbesked, evigt lång väntan, bränskadad liten Lycka och flera andra tunga oros-moln...vi tänker på er, massor, ni är välkomna till lerum hur ofta, och när ni vill! Massa kramar, Maja Julia och Jonas

http://rundvandring.blogspot.com

 

catta

18 juli 2009 16:22

ååå stump. hur mycket skall ni stå ut med!.
hopas allt går bra.

vivar på sjukamed trista i onsd. ser ut som att hon har nedsatt imunförsvar i slemhinnorna.

pöös catta

http://www.tripsie.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...