Några veckor före sin ettårsdag tog Lyckeli sina första, tultande steg. Sedan dess har det varit sparsamt med gåendet, det har kommit några då och då, men om man släpper hennes hand så blir hon arg och sträcker ut sin så man kan ta den igen. Gör man inte det så är det bums ner på rumpan igen. Tills igår... Igår släppte det och hon skulle gå fram och tillbaka, fram och tillbaka, mella mig, Marcus och kusin Oscar. Hon sken som en sol och ville inte sluta, älskade ungen! Titta här:

http://www.youtube.com/watch?v=nKV_HzBE-hs

Och här:

Kan man vara en gladare skit, måntro? :-D

I onsdags fyllde Elias 9 år, men då han firade födelsedagen i Stockholm med sina föräldrar och sina syskon så fick vi komma på kalas idag. Som alltid bjöds det på god mat och Lyckeli tycker det är roligt att leka med sina kusiner. Jag försöker dock hålla mig i ett annat rum om det går för även om hon leker jättebra så börjar hon grina och vill till mig om hon får syn på mig. "Lite" mammig, med andra ord... Men, men, trevligt hade vi iaf och trots att vi kom dit med ett barn åkte vi hem med två. Oscar, Elias storebror, åkte med oss hem för att sova här två nätter. "Vi behöver inte göra något speciellt, det är roligt att bara vara hemma hos er." sa han och då är det klart man packar in honom i bilen! Vi får se om vi bara softar här hemma eller om vi tar oss någon lite utflykt någonstans. Det blir nog bra vilket som.

Kusinen Teo matar Lyckeli med mellanmåls-banan.

Min syrra Maja och hennes kille Anders kom hem från Turkiet igår eftermiddag. Gabriella står till höger, och jag vill bara tillägga här att hon INTE är blek på något sätt! Ändå kommer Maja hem och är i jämförelse brun som en rejäl sjuttiotalstapet. :-)

Huvudpersonen Elias him self får hjälp av sin storasyster att skära tårta.

Jag och Teo skulle göra grimaser. Teo är lika söt som alltid, medan jag ser ut som... ja, va fasen ser jag ut som?

Under fredagseftermiddagen bar det av till landet igen. För vilken gång i rad den här sommaren har jag ingen aning om, men det är alltid lika skönt att komma dit upp. På plats fanns en hel hög människor, men kvar på kvällen var jag och Lyckeli, Marcus föräldrar (Marcus själv jobbade ett fyradygnspass, vilket ha spenderade i Stockholm), Marcus farbror och hans storebror med tjej och dotter. Ett härligt gäng. :-) Lördagen bjöd på underbart väder och vi hann med lite blåbärsplock, bad i poolen, mycket titt på traktorgrävaren som Stig och hans bröder hade lånat för att gräva ner dräneringsslangar runt ladugården, gå-träning på grusvägen och lite vin och mys på kvällen. En jättefin dag, helt enkelt!

Kusinerna Lyckeli och Amanda gillar att leka med gruset.

Lyckeli har flera gånger under helgen tagit flera steg på egen hand. Hon är en hejare på att resa sig utan att hålla i sig, och snart släpper det nog helt och hon travar iväg på egen hand. För att vara ärlig så vill jag inte det - inte än! Hon är ju min lilla bebis... Men samtidigt älskar jag att se stoltheten lysa i hennes ögon då hon lyckas stappla sig fram till mig.

Älskade fisen har tagit sikte på poolen, och då går det FORT, gott folk! :-D Att bada är bland det bästa hon vet, nämligen, och kan lätt sitta i en timma och plaska.

Vid ett tillfälle satt övriga ute och fikade i trädgården medan jag var inne i köket. Amanda, Lyckelis 2.5 år gamla kusin, kom inspringandes och sa "Tina, hummelihummeli BAJSKORV!" Jag funderade en stund... "Sa du bajskorv?" frågade jag och fick ett klart "Ja" till svar. "Behöver du gå på toa?" frågade jag och japp, det behövde hon. Hon kissade en skvätt och då jag hjälpte henne på med brallorna kom farmor in. Jag förklarade situationen och hon började gapskratta. Det var MAJSKOLV Amanda hade frågat efter - till Lyckeli, som inte alls förstod varför hon inte skulle få fika då de andra käkade bullar. :-) Nu var det inte majsKOLV hon menade utan majsKROK. Ni vet såna där som är gjorda på majs och bara majs, och som ser ut som stora ostbågar. Fniss... jaja, nu fick ungen kissat och majskrokar fick hon med sig ut till Lyckeli med. Jag kan inte förstå att min lilla Lycka kommer att kunna prata ganska snart... hon är ju bebis, eller?! :-) Samtidigt ser jag fram emot så det så mycket, för varje steg i utvecklingen ser jag med förtjusning och förundras över att just detta underbara barn är mitt.

Veronica, Tobbe och Tristan kom och hälsade på mig och Lyckeli idag. Finaste vännerna och god blåbärskaka (den lyckades jag bra med!), så är dagen gjord. Lägg till en busig bebis och en underbar, egen dotter på det så mår jag som en prinsessa. :-D Lyckan är fascinerad av Tristan; tittar och vill gärna klappa. Vi rotade fram hoppgungan som Lyckeli hade då hon var liten (hon fattade dock inte alls vad det handlade om då hon var liten, utan stod bara och flinade åt Marcus då han stod framför henne och studsade och hojade "Hoppa, Lyckeli! Hoppa!" tills han blev helt svettig) och i den fick Tristan utlopp för all den där energin som ryms i de knubbiga bebislåren. Underbart att se!

Tristan blev rätt förvånad då han helt plötsligt hoppade upp och ner då han sprallade med benen, vilket han gör mest hela tiden. Bakom sitter hans pappa Tobbe och Lyckeli.

Ja, till landet alltså! Men det är ju så SKÖNT att komma dit upp och bara må bra i några dagar. Sedan är det dessutom lika skönt att komma hem igen. ;-) Men innan vi åker dit i eftermiddag ska vi får besök av Tristan, Veronica och Tobbe. Sedan snabb handling av mat, hämta upp Lyckelis farmor efter jobbet och så raka vägen upp till de dalsländska skogarna. Jag har hört rykten om att det är myyycket folk där, både kusiner och kusinbarn till Marcus, plus en bunt farbröder. Men någon liten fläck ska nog jag och Lyckeli hitta att sova på. Marcus är i Stolkholm med jobbet den här helgen, borta hela fyra dygn, och nu börjar jag sakna att ha honom här hemma. Men på söndag blir familjen komplett igen. Hoppas ni får en fin helg med mycket sol och mys!

Idag bar det iväg - ut till Fotö - för att hälsa på Annika och Elly. Sandra och Tilde var snälla och hämtade upp mig och Lyckeli på morgonen och sedan for vi ut till skärgården. Det blev en toppendag med massa gott att äta, plask i poolen och mycket snack. Det här gör vi om snart igen! :-D

Lyckeli fick paket av Elly. Då pappret i princip ramlade av då det hade blötts upp av att bebisdräggel visade sig ett paket kritor, special för barn, med en stor rund knopp att hålla. "Tack, Elly!" säger Lyckeli.

Tre små badskruttar! Herregud va sött det är då de där små rumporna viftar i vädret, på jakt efter nya ankor att bita i eller någon kompis att snacka med. :-) Från vänster ser ni Elly, Lyckeli och Tilde.

Jag och Annika, Elly och Tilde. Behöver jag säga att det var en underbar dag med stålande sol? Nä, tänkte väl det. :-)

Sandra i sin nya, fina hatt.

Värdinnan och mini-värdinnan. :-)

Lyckelis äldsta kusin - Jonna - är på språkresa i Jersey, England. Hon verkar trivas super, utifrån det vykort som låg och väntade i lådan härom dagen. Lyckeli smaskade glatt på det men sedan såg jag att hon satt och andades jättedjupt, och liksom suckade ut luften, med kortet framför sig. "Hm... känner igen." tänkte jag och kikade lite närmare. Jag hade rätt! Det var en blomma på frimärket, och det jag hade hört var ju Lyckelis lukta-på-blommor-ljud, vilket jag hör så fort hon får syn på en blomma värd att luktas på. Idag var vi i Mölndal för att handla lite och då Lyckeli fick gå själv, hållandes mig i handen, tog det låååång tid att gå Brogatan upp. :-) Det står nämligen massor av fina blomstergrejer (blomsterlådor? Blomsterarrangemang? Blomsterbetonggrunkor?) i mitten av gatan och alla innehåller fina luktagott-blommor. Klart man måste stanna och lukta! :-D

Efter shoppingen gick vi hem till Lyckans farmor och farfar. Jag slipade lite på växa-sängen som Lyckeli fick av grannen, vars dotter har vuxit ur den, medan Lyckeli grävde i sandlådan och blåste såpbubblor med farmor. Det kommer nog ta ett tag innan jag är klar med slipningen men OJ va fin den kommer att bli sedan, då jag betsat den och köpt massa fina kuddar att ha till att gosa in sig i! Bild kommer då jag är klar, vilket jag HOPPAS bli innan jag börjar jobba igen.

Det enda molnet på himlen just nu är bildligt; vi väntar fortfarande på svaren som David ska få angående tumören de opererade bort för över tre veckor sedan. Tre veckor är lång tid, men skönt nog har vi lyckats att inte tänka för mycket på det. Det är nog tack vare att David är så glad och positiv. Håll tummarna för att det kommer ett positivt telefonsamtal imorgon!

Härom dagen var Lyckeli sötast i hela världen: hon fick ett äpple och kröp omkring och smaskade på det, men så var det så himla tyst ett tag. Då jag och Marcus kollade efter så hade hon slagit sig ner på läragå-vagnen, där hon satt och fikade i godan ro, tillsammans med hunden! Hihiii, va sött!

Blomman som Lyckeli tyckte luktade gott. :-)

Så här arg blev bebis härom dagen då hon inte fick äta gröt med mammas mobil i munnen...

Det har blivit många landet-turer det senaste, vilket uppskattas av både vuxna och barnet i den här familjen. Jag och Marcus njuter av lugnet, umgänget med familjen och naturen. Lyckeli njuter mest av traktorn, gungan och all den uppmärksamhet hon får då det är fler än jag och Marcus i närheten. :-D

Bara regnbrallorna är på så kan skruttan ströva omkring bäst hon vill. Hon vill gärna ha ett lillfinger att hålla sig i, och varje morgon bär det av ner till ladan för att vinka till traktorn och sedan klappa glass-gubben som står, lite dammig, inne vid trappan upp till skullen.

Nu ska vi dock vara hemma i veckan. Marcus jobbar i dagarna fyra så vi ser honom inte alls förrän på söndag morgon. De skulle ränna iväg till Stockholm. Här hemma ska vi försöka hitta på massa roligt. Idag ska vi leka järnet i sandlådan, ta bussen till Mölndal för att köpa present till granndottern (jag fick en växasäng av dem emot att jag skulle köpa en liten present till dottern i familjen, som har haft den, vilket ju var ett lätt byte!) och sedan ska jag slipa på ovan nämnda växasäng hos Marcus föräldrar medan Lyckeli säkert kör med dem på sitt vanliga sätt. :-) Dessutom skiner solen, så det ser ut att bli en mycket fin dag.

Halva tjocka släkten var på landet då vi kom (från vänster): Rune (Marcus farbror), David (hans lillebror), Cristian (hans storebror), Åsa (Cristians tjej), Gerd (fru till Bertil), Lina (Davids tjej), Amanda (Lyckelis kusin, Cristians och Åsas dotter), Stig (hans pappa), Bertil (hans farbror), Thomas (Bertils och Geds son, alltså Marcus kusin) och så självaste Marcusälsklingen.

Mmmmm... gröt! Och Lyckan ska själv hålla i skeden, då slinker gröter ner lättast.

Skitglad!

Badkar finns inte på landet, men är man liten som en fis kan man bada i diskhon.

Och så kan man hjälpa farfar rensa svamp; mycket intressant.

Så här glad blev hon då hon lekte tittut med pappa. Hon gömde sig bakom stolen och så kikade hon fram då Marcus hade undrat vaaaar Lyckeli kan vara... Hon kiknade av skratt varje gång.