MItt i allt det här med Lyckeli har vi ändå varit på bröllop, jag och Marcus. Johanna, en vän till mig sedan gymnasiet, och hennes Tony vigdes i Ljungs kyrka, Ljungskile. Vi stannade inte hela kvällen (det är lite jobbigt att åka ifrån Lyckeli just nu, mycket mer för mig och Marcus skull än för hennes skull, då hon hade det jättebra med farmor och farfar medan vi var borta) men vi hade det jättetrevligt den tid vi var där. Vigseln var otroligt fin, bruden var vacker som en stjärna och och vädret kunde inte ha varit bättre.

Johanna och Tony - må ni leva lyckliga i alla era dagar! Tack för att vi fick vara med på er stora dag.

Idag åkte vi in till Drottning Silvias barnsjukhus för att Lyckeli skulle genomgå hudtransplantationen. Vi kom dit vid halv tio och väntade till strax efter elva, då läkaren kom och pratade med oss. Vi hade då fått besked om att op inte skulle bli förrän efter lunch, så det var lite tungt. Lyckeli var ju hungrig då hon hade fastat sedan klockan 6 imorse. Men läkaren blev glatt överraskad över hur bra det hade läkt, och efter att noga ha kikat och funderat så kom hon fram till att det inte var nödvändigt med en transplantation i nuläget. Det hade läkt så fint och det är ett så litet område som fortfarande är skadat på djupet att det inte behöver bli ett värre ärr om vi inte lägger på ny hud än om vi gör det. Och då vill vi ju helst att Lyckeli slipper genomgå den operationen! Lyckeli fick bada och de lade en liten, liten bit bandage på den djupa skadan och sedan fick vi åka hem igen. Lite snopna men väldigt glada och väldigt lättade. Nu är det besök på onsdag igen, för att se att det fortfarande ser ut att läka på egen hand och sedan är det bara läkningstiden kvar! Ojoj... det är omtumlande, allt det här! Från skadan till allt det ovissa, från beslut till beslut och all väntan. Men nu, nu känns det faktiskt som om det kommer att ordna upp sig bra. Nu ser det ljust ut. Och med den vetskapen kom idag den stora tröttheten. Jag är som knockad i huvudet, tankar bara snurrar men samtidigt är jag ju glad. Nästan som en fylla. :-)

Idag har det varit en bra dag. Lyckelis farfar (gud va snäll han är, han har kört måååånga turer fram och tillbaka till Östra med oss nu) kom och hämtade oss vid nio, och en halvtimma senare fick vi äntligen träffa söta, lilla Tristan. Guuuud va de är små då de är helt nyfödda! Långt, mörkt hår och världens coolaste näsa har han, och Veronica har faktiskt rätt i att han ser ut som en liten rumpnisse. ;-) Världens sötaste rumpnisse, faktiskt! Den där halvtimman gick fort, jag hade kunnat sitta och mysa med honom mycket längre. Marcus fick på nåder (av mig) hålla honom några minuter men sedan fick jag ta tillbaka honom för att snosa och klämma lite till.

Det fick oss alla på gott humör inför träffen med läkarna på Drottning Silvias. Jag har varit rätt nervös inför det här, det har känts lite som en domedag, då de ska se hur allt har läkt. Det har ju snart gått två veckor sedan olyckan och det är nu man kan hur det kan tänkas bli. Först fick Lyckeli, som vanligt inför en omläggning, lugnande medicin. Inom en kvart låg hon och fyllesnackade: "Ahhhhh DADA daaaaaa, höhö, daDAAAAA....." På kortet här nedan ser ni fyllekajan. Hela magen har läkt jättefint, liksom området under hakan. Hon är bandagefri där nu. Det är fortfarande två små områden på bröstkorgen, lite nedanför vardera nyckelben, som behöver ny hud, men det hade blivit mindre områden sedan i måndags bara. Kanterna hade läkt fint och kvar är ett område på ena sidan som är ca 1 X 4 cm, och på andra sidan är det ännu mindre, mer runt. Vi ska in på måndag och då ska de söva Lyckeli, ta hud från sidan av huvudet och sätta över de här två områdena.

Stället de tar hud från kommer att läka på en vecka ungefär. Under den tiden får hon ha bandage och en speciell mössa på sig, för att hålla bandaget på plats. Områdena som får ny hud behöver lite längre tid på sig att läka, men de har talat om att hon ska få ta av bandagen och bada efter ca två veckor. Det känns bra!

Efter att läkarna hade tittat och utvärderat fick Lyckeliten bada, vilket var sååå roligt! Det har hon inte kunnat göra på två veckor nu ju. Jag tror faktiskt hon har saknat det, för hon skvätte och plaskade som en liten groda. Sedan torkning och nattning för lilla stumpan, det blev sen frukostsovning idag. Hon tar nog igen det nu, då hon sover middag.

Så sammanfattningsvis säger läkarna att det har läkt fint, hon verkar inte få några ärr förutom där de sätter ny hud (man kan dock inte veta förrän om några år) och de är nöjda med resultatet. Det är som att en sten har lättat från bröstet idag. Det kommer att bli bra, det här...

Jo - det var ju det med nya ord med... Lyckans senaste idé är att rulla runt i gåstolen här hemma och skrika "DÖDA, DÖDA!" Allra bäst är det då hon tar i ända från magen, så det liksom gurglas fram med basstämma. Jag och Marcus tycker det är lika sanslöst roligt varje gång. :-)

Nu har lillfisen fått ett namn! Håkan Tristan Tenggren blir det. :-) Jag pratade med Veronica och allt går så bra att de redan har åkt hem. Och imorgon ska jag, Lyckeli och Marcus få klämma, gosa och bolla med lilla Tristan en stund! Vi ska träffa dem snabbt innan vi ska in med Lyckeli till Drottning Silvias.

Jag frågade Veronica hur de hade kommit fram till att det skulle bli Tristan nu då. De har talat länge om det och de har till och med frågat mig om det går bra att de tar det (för mig ligger det högt på listan om vi någon gång skulle få en son, så jag uppskattar jättemycket att Veronica frågade) men då lilla killen kom ut var det inte självklart först. De funderade ett tag på Hugo men Veronica sa i telefon nu att "jag tycker han ser mest ut som en rumpnisse, ur Ronja, han gör sådär med läpparna..." Hahaha! VA!? Hur sjutton gör rumpnissarna med läpparna!? Jaja, imorgon får jag veta. :-)

En sak till! Idag var det en fotograf från Metro här och tog kort på Lyckeli. De ska ha med en artikel om barn som har samma namn som artister -  och intervjuade Marcus tidigare idag. Nu har inte vi döpt vår dotter efter artisten Lykke Li, men vi har självklart fått inspiration därifrån. Iaf - imorgon eller på måndag ska vi vara med, ifall någon vill kika.

Veronica och Tobbe, jag är så otroligt glada för er skull! Och lilla MiniTobbe (jag vet ännu inte vad du ska heta, vet inte heller om din mamma och pappa har bestämt sig ännu); välkommen till världen! Du är bedårande söt och jag vet att du kommer att trivas ypperligt med dina fina föräldrar. För de är fina, ska du veta. :-) Nästan lika fina som du är! 31 mars är en bra födelsedag - och det blev ju exakt den dagen din mamma gissade på! Själv gissade jag en dag senare, men det är ju bra att du lyssnar mer på din egen mamma än på mig. ;-) Jag ser fram emot att få träffa dig, lilla, fina bebisen!