Jag har klurat på en sak länge nu... för "länge sen", kanske tre månder sedan, så sa min syrra i förbifarten att jag hade förändrats mycket sedan jag blev mamma. Det har satt sig. Jag känner ju själv att jag har förändrats men jag vet inte hur. Jag kan inte sätta orden på det... Jag är lugnare. Mindre bekymrad över småsaker. Jag vet dock inte om det beror på att jag har fått barn eller på allt vi har gått igenom det sista året med cancer och olyckor. Kan man någonsin veta?

Någon som också förändras, för var dag, är min Lyckeli. Hon lär sig saker heeela tiden och hon har blivit en hejare på att härmas. Allt vi säger och gör försöker hon efterapa. Det brakar på i utveckligen och jag älskar att ha möjligheten att vara så mycket med henne som jag är, så jag får se allt det roliga hon gör och lär sig. Nästan allt är roligt, tycker hon, men idag fick jag erfara EN grej hon minsann inte var så förtjust i; att gå i gummistövlar då hon var trött. Det var jättejättejobbigt och kunde man inte krypa så fick mamman vara så god att bära. :-) Men det kommer nog en dag då hon med snabba steg springer över prärien i sina gummistövlar. Fram tills dess bär jag med glädje.

Fina bebisen i sina fina regnkläder, som farmor och farfar kom med på ettårsdagen.

 

Cecilia

27 juli 2009 20:32

Visst är det underbart med deras utveckling, jag fullkomligt älskar det med:)
Vänta några månader till så springer lillsnäckan i sina stövlar med:)

Kram kram

 

Socka

27 juli 2009 21:33

Jag har nog blitt motsatsen är jag rätt! Jag oroar mig då för precis allt numer :-/

Å vad fin Lyckeli är, och vilka fina regnkläder. Det är dags för oss också att köpa sånna. KRAM

http://www.socka.blogg.se

 

Kvack

29 juli 2009 21:43

Vad fin hon är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...